Noteringar |
- Död 1728-12-15 se
Ekshärads kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/VA/13100/F/1 (1688-1829)
https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0037012_00034#?c=&m=&s=&cv=33&xywh=-740%2C217%2C5943%2C2971
- Dödbok Ekshärad 1688-1829, F:1 s.48
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
arn:
Tomas Kristoffersson Havuinen1678
Valborg Kristoffersdotter Havuinen1679
Mattes Cristoffersson Havuinen 1680-1743-03-14
Olof Kristoffersson Havuinen 1683-1723-02-10
Petter Kristoffersson Havuinen 1684
Karin Kristoffersdotter Havuinen 1689-1770-02-17
Maria Kristoffersdotter Havuinen 1690-09-22
Elisabet Kristoffersdotter Havuinen 1696 Är det hon som dör 1700-12-02, 0 år gammal?
Elisabet Kristoffersdotter Havuinen 1700-1700
- --
Olof blev mördad av sin bror Petter med ett bösskott under en slädfärd.
Petter flydde sedan till Finland.
--
Familjens bostad:Kringsberget, Norra Ny (S) -1678-1691.
Brunnberg,Ekshärad (S) 1691-1728-.Bonde.
- Nämdeman 1682-90.Fjärdingsman 1685-94.
Släktnamnet Havuinen enl. C.A. Gottlund, enl. boken
"Dagbok öfver dess Resorpå Finnskogarne år 1817", sid. 280.
- I boken nämns ett fastebrev, dat. 24/9 1691, över de hemmansdelar Kristoffer Tomasson (Havuinen)
tillhandlat sig av Jakob Pålsson Hakkarainen och av några andra.
Brevet var utfärdat av häradshövdingen i Östersysslets domsaga,Anders Milander, f.iMillesvik (S) 1635, d.1695.
--
Kristoffer Tomasson Havuinen, köpte Brunnberg av
delägarna. 8 mars 1688 sålde Jakob sin del, Ellikas del löstes in samtidigt.
Den 29 jan 1689 löstes Lisbets del in. Erik försökte i det längsta att stå emot,
men 13 feb 1689 sålde även han. 1 mars 1969 kunde Kristoffer köpa in den sista
delen av Carl och Marit. Nu var hela Brunnberg i Kristoffers ägor.
--
Kallades ofta "Rövaren vild-Havvonen" men enligt Valter Berg var han inte någon rövare
utan han var den förste finske nämndemannen i Älvdals härad. Han är intimt förknippad
med uppbyggnaden av byn Brunnberg
(Brunnberg - ur en finnbys historia av Valter Berg 1985)
|